jag försöker går vidare, och jag är stark. jag tror ändå jag är värd det efter allt.
så alla minnen, sluta springa efter och dra mig tillbaka. inte just nu. kanske om ett tag, när jag är redo.
ibland känns det bra och ibland tvärtom. det är väl så det är, som en berg och dalbana. det är ok, jag vet att det kommer ta tid och det kommer gå upp och ner. jag känner hur tårarna trycker på, men dom är inte välkomna än. vill inte. jag ska bara stark.
innerst inne vet jag att jag saknar dig, men det är inget jag vill gräva fram. i alla fall inte än.